VENNA var en alert pigg dam och verkligen en dobermann ut i klospetsarna. Venna kunde man inte bara "gå" promenader med eller ha liggandes på soffan, (det ska man förövrigt inte låta någon vovve göra) men Venna hade en annan "gnista" i sig som vi aldrig upplevt tidigare - Hon skiljde sig dessutom från de tidigare dobermanns vi ägt framförallt på sjukdomssidan (hon var aldrig sjuk).
Hon hade en sån arbetsglädje som vi heller aldrig tidigare skådat.

Venna verkade ha ärvt en hel del av sin far den kända INTUCH, NL CH, DE CH, VDH CH, IPOIII, ZTP Graaf Vito van Neêrlands Stam. Det som kännetecknar honom och henne är utmärkta träningsegenskaper som bra nerver, arbetslust och stor bytesdrift - dessutom har de ett öppet och trevligt sätt.

Detta verkar även Venna ha nedärvt på sina avkommor än så länge på B-kullen som gjorde ett superduper bra MH-test hösten 2002 - de visade gemensamt: Öppna sociala, stor social kamplust, reaktioner som de snabbt släppte alla var dessutom skottfasta.

Venna testade IPO, Spår, Sök och rapport och hon tyckte allt var KUL! Venna var däremot en tik som alltid har börjat löpa, skadat sig etc så fort vi satt igång ordentligt med träningen.

Venna flyttade hem till oss hösten 2000. Dessförinnan hade vi delägt henne tillsammans med en person som inte hade gjort sitt bästa för att ta hand om henne. Det tog oss tid att få henne att förstå att andra hundar inte ska äta upp henne så att hon måste äta upp dem först, att man inte kommer fram fortare om man springer i cirklar, att man ska komma tillbaka när vi vill i skogen.

Det lustiga är att hon aldrig stack från en rapport sträcka eller ett sökslag. Dessa saker grundar sig i som vi ser det en felbehandling när hon var ung.

Venna blev utställd ett antal gånger med flertalet Ck samt bästa tik placeringar. Hon ställdes ut i Belgien precis innan hon flyttade till Sverige och då placerade hon sig som nr 7 av 40 juniortikar för rasspecialisten Herman Menche med omdömet SG (zeer godt). Våran roligaste vinst med Venna var på Dobermanvinnareutställningen 2002 när hon blev bästa avelshund - med 4 av sina valpar bakom sig för rasspecialsten Keijo Ahlén. Det bevisar även att Venna var en utmärkt avelstik.

Venna var de sista åren en underbart ljuvlig dam - som hon var den dan 1998när vi såg henne första gången. Hon var en underbart lugn och trygg mor till sina valpar. Hon var en härlig träningskamrat, älskade våra barn - men inte vår boxer! Vi kommer aldrig att ångra att vi kämpade för att få henne i vår ägo igen!

Nu har vår Älskade Älskade Ven Somnat in i våra famnar och slipper smärtan ifrån sin Skuldra - I Juli 2005 upptäckte vi att hennes "härjande" i kopplet satt tydliga märken i hennes kropp - Trots medicinering och sjukgymnastik så led hon och vi valde att hon fick vandra ifrån oss - men det känns så orättvist ! Venna var för oss den underbaraste underbara hund vi nånsin mött - alltid glad och tillitsfull mot oss människor - in i det sista så litade hon på oss till 100 % - Pussade oss och somnade - och vi sörjer henne så fruktansvärt! Venna du fattas oss nåt så fruktansvärt - KOM tillbaka och må bra!! Vi kommer aldrig aldrig att glömma dig! Vi vill ha din pigga ekorrblick, dina stumpviftningar eftersom du alltid var glad, dina underbara pussar, dina tokryck när du stod på huvvet och "gnussade" Ja hela du saknas..... We Will always love you.......